Raserna


RASSTANDARD FÖR ITALIENSK SPINONE ARBETSSTANDARD (svensk bearbetning av den italienska arbetsstandarden) Spinonen förflyttar sig i ett långt, snabbt och mycket smidigt trav med avbrott endast för korta pass av galopp. Det är tillåtet med någon kort galopp i returerna, på redan genomsökta marker, i början av passet samt vid vittring.
Den rätta gångarten är trav. Hunden anpassar farten så att flåset inte tar över förmågan att fånga vittring. Han har ett livligt och effektivt trav. Han löper i diagonaler med cirka hundra meters längd och med en bredd i söket som är anpassat till räckvidden för att känna vittring. Det är uppenbart att uppgiften att få vittring kommer i första hand för spinonen. Att lösa de problem han ställs inför kräver hos honom en invecklad mental process, som lätt kan avläsas i hans ansikte.
Söket är mycket omsorgsfullt och glädjefyllt med oavbruten svansrörelse. Hållningen är upprätt med sträckt hals och nosen riktad mot marken. Redan vid obetydlig vittring saktar hunden farten och vänder med stor försiktighet mot den förmodade källan. Han höjer huvudet och saktar in på steget samtidigt som han reser på öronen och håller svansen orörlig och något under rygglinjen. Vid falskt alarm återgår hunden till vanligt uppträdande och trav. Om hunden finner att vittringen kommer från vilt, saktar han in markant och stegen blir mycket långsamma. Hunden känner med tassen innan den sätter ned den, som om han vore rädd att föra oväsen. När han ställer sig för viltet, reser han svansen. Både när han är stilla och i rörelse kan svansen stå antingen rakt ut, något höjd eller något sänkt. Spinonens hållning är förnäm, ståtlig, vaksam och lugn, upprättgående och något framåtsträckt. Halsen är sträckt med nosen riktad nedåt i cirka 30 graders vinkel. Om hunden under söket kommer in i ett vittringsområde, som övertygar honom att det finns vilt i närheten, saktar han omedelbart in och intar en hållning som liknar den, som när han står för vilt. Med halsen något mer framåtsträckt och med svansen något mer sänkt saktar han gradvis in farten och följer spåret fram mot villebrådet. Ibland föregås spårandet av ett kort uppehåll, men det är inte önskvärt. När hunden får kontakt med villebrådet, och endast då, stannar han plötsligt och står i de flesta fall upprätt eller med något böjda ben med huvudet riktat mot viltet. I undantagsfall hukar han sig ner. Försöker villebrådet löpa, följer spinonen efter i vind, så att han känner vittringen, dock alltid med samma försiktighet, genom att så mycket som möjligt undvika torra grenar och prasslande löv och alltid genom att behålla spänningen från ståndet. Spinonen följer viltet mycket försiktigt men ändå beslutsamt. Han stannar inte utan att först gradvis sakta farten. Han håller så mycket som möjligt ett konstant avstånd mot målet och uppträder så att viltet inte ska känna vittring från honom. Framför llt vid besvärliga markförhållanden visar spinonen prov på att trots sin försiktighet vara en uthållig förföljare. En egenskap som utmärker spinonen är att han alltid har kontakt med föraren, en kontakt som han inte får bryta. Spinonens lugna och reflekterande natur gör att han kan anpassa arbetet efter de mest skiftande omständigheter, att han kan anpassa sitt beteende till villebrådet och markförhållandena och de begränsningar som bestäms av omständigheterna i övrigt.
HISTORIK Man tror att Spinonen blev omskriven första gången, i en skrift om den perfekta jägaren, Selicourt, 1683. Han beskriver en griffon från Piemonte i norra Italien. Det finns även en del målningar från medeltiden varav den mest kända, är en fresk av Andrea Mantegna i det grevliga palatset Mantua. Rasen har utvecklats i norra Italien. I sumpmarker (breda hjärtformade tassar), vassruggar, tät under-
vegetation, (tjock hud) och bland klippor och trånga klyftor (smidighet). I stark kyla och kvävande hetta (isolerande päls) har denna ras utvecklats till att alltid vara redo att tåligt arbeta nära tillsammans med jägare och sin ägare. Lydnaden skall ligga på hög nivå. Hunden skall av naturen vara nyfiken men reserverad. Intresset skall ligga på fågeln och inte på smådjur. Lydnad och skärpa skall ligga på samma nivå. Spinonen är mycket modig, men utan aggressivitet och kamplust. Fortsättningsvis talar man om att Spinonens tävling är jakten, men den är inte lämplig för tävlingar. Spinonen visar sig för den som arbetar med honom, Outtröttlig med sin smygande gång. Skelettet är anpassat med lite längre mellanhänder och vristben för en stötdämpande verkan. Spinonen skall älska vatten för att bada i, men inte nödvändigtvis för att dricka. Den tål värmen mycket bra. Spinonen har lätt för att lära. Den är uppmärksam på låga, viskande röster och arbetar på handtecken. I jakten arbetar den med ett livligt, effektivt och brett sök. Arbetar med mycket rörlig svans. Den har högburen hållning med halsen något framåtlutad. Vid vittring saktar hunden ned, vänder sig försiktigt upp mot vittring och stelnar tills den är säker på vad som ges. Envishet och noggrannhet präglas i rasen, liksom närhet till föraren. Desillusionera inte Spinonen med orättvisa tillmälen eller straff. Detta är det viktigaste för den som är idolen, för den som han offrar allt för…….. Källa: fritt översatt Lo Spinone, Dr Manilo Mattevecci (1966 ) Till Sverige kom Spinonen 1982. Den används som jakthund, men de flesta är sällskapshundar hos aktiva ägare. De visar sig på lydnadsplaner, men är bäst i spårarbete. Det har fötts ca 200 hundar i Sverige. Kullarna ligger på 6-8 valpar. En hel del valpar exporteras så stammen i Sverige ligger på ca 100 hundar. Medellivslängden ligger på 10 år, men det finns individer som uppnått 14-15 års ålder. RASTANDARD SPINONE (SPINONE ITALIANO) FCI nr 165 Originalstandard 1992-04-03 FCI-standard 1998-12-04 (engelska) SKK’s standardkommitté 2000-05-03 URSPRUNGSLAND/HEMLAND Italien FCI-Klassifikation Grupp 7 med arbetsprov BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Historiska bibliografier beskriver en italiensk hund med raggig päls. Det gäller troligen rasens föregångare emedan beskrivningarna stämmer väl in på dagens spinone. Fransmannen Sélincourt skrev 1683 i sin bok ”Le parfait chasseur” (den perfekte jägaren) om en raggig hund från Piemonte i Italien. Under medeltiden kan man finna hundtypen väl representerad i välkända konstnärers alster. Bäst känd är en freskomålning från 1400-talet av Andrea Mantegna som finns i hertigpalatset i Mantua. HISTORIK Spinone är en italiensk fågelhund, som med 2000 åriga anor härstammar från Piemonte i norra delarna av Italien. Namnet Spinone kommer från spina vilket betyder tagg. Det utgör en stor del av ursprunget till den strävhåriga vorstehn, vilket från början kallades Spinon eller Spion. Spinonen blev en ny bekantskap för de svenska jägarna och för de utställnings-intresserade då den första hunden kom till landet 1982. HELHETSINTRYCK Spinone skall ha robust, fast och kraftfull kroppsbyggnad, kraftig och stark benstomme, välutvecklad muskulatur och strävt hårlag. UPPFÖRANDE/KARAKTÄR Spinone är till sin natur sällskaplig, lugn och tålmodig. Rasen är en uppskattad jakthund i alla sorters terräng. Den är mycket motståndkraftig och uthållig och kan tveklöst ta sig genom undervegetation och kasta sig i kallt vatten. Rasen är av naturen en utmärkt apportör. Spinone är konstruerad för snabbt och långsträckt trav. HUVUD Skallens och nospartiets plan skall divergera (dvs ej vara parallella) SKALLPARTI Skallen skall ha oval form; sidorna skall slutta mjukt. Nackknölen skall vara mycket välutvecklad och hjässkammen väl markerad. Pannan skall inte ha någon framträdande utbuktning, varken uppåt eller framåt. Ögonbrynsbågarna skall inte vara för framträdande. Mittfåran skall däremot vara mycket tydligt framträdande. STOP Stopet skall vara mycket svagt markerat. NOSTRYFFEL Nostryffeln skall vara mycket stor och placerad i nosryggens förlängning. Den skall ge ett något svampigt intryck och vara rundad i den mycket tjocka, övre delen. Färgen skall vara köttfärgat rosa hos vita hundar, något mörkare hos vita och orange hundar och kastanjebrun hos hundar med brun skimmelfärg. Näsborrarna skall vara stora och framträdande. NOSPARTI Nospartiet skall vara lika långt som skallen. Djupet, mätt på mitten av nosen, skall motsvara en tredjedel av nospartiets längd. Nosryggen skall vara rak eller svagt konvex (s k romersk näsa). Nospartiets sidor skall vara parallella och framifrån sett skall nosen se fyrkantig ut. LÄPPAR Läpparna skall vara tämligen tunna och under nostryffeln skall de bilda en öppen vinkel. I främre delen skall läpparna vara rundade för att sedan bli längre och täcka underkäken ner till läppfickorna. Nospartiets nedre profil bildas av överläpparna vars lägsta punkt skall vara de tydligt markerade läppfickorna. KÄKAR/TÄNDER Käkarna skall vara kraftfulla och normalt utvecklade. Mitt på underkäken finns en svag böjning i längdriktningen. Tänderna skall vara väl ansatta i käken och sluta i antingen sax- eller tångbett. KINDER Kinderna skall vara flata. ÖGON Ögonen ska vara stora, väl öppna och placerade brett isär och nästan horisontellt. De skall vara närmast runda, varken framträdande eller djupt ansatta, och ögonlockskanterna ska sluta väl an mot ögonen. Färgen skall vara ockra, mer eller mindre mörk beroende på hudens pälsfärg. ÖRON Öronen ska vara närmast triangelformade och deras längd skall inte överstiga den undre delen av halsen med mer än 5 cm; bredden skall vara som avståndet från nacken till halva okbenet. Framkanterna skall ligga väl an mot kinderna, inte vridna men inåtböjda. Öronspetsarna skall vara svagt rundade. Öronen skall nästan alltid bäras lågt och inte vara utstående. Öronbrosket skall vara tunt. Öronlapparna skall vara täckta av tät päls blandad med längre, gles päls som blir tätare mot kanterna. HALS Halsen skall vara kraftfull och muskulös, med tydligt markerad nacke och harmonisk övergång i skulderpartiet. Längden skall inte vara mindre än 2/3 av huvudets längd. Halsens omfång skall närma sig 1/3 av mankhöjdsmåttet. På strupens nedre del skall finnas två svagt utvecklade hakpåsar. KROPP ÖVERLINJE Rygglinjens profil består av två linjer: den första är nästan rak och sluttar från manken till 11:e ryggkotan; den andra är svagt välvd och förenar sig med det fasta, väl välvda ländpartiet. MANKE Manken skall inte vara för hög. Skulderbladstopparna skall inte ligga alltför tätt intill varandra. LÄNDPARTI Ländpartiet skall vara brett, svagt konvext och ha välutvecklad muskulatur. Det mäter i längd något mindre än 1/5 av mankhöjden och skall vara ungefär lika långt som brett. KORS Korset och bäckenpartiet skall vara brett, långt, muskulöst och sluttande. Vinkeln från höftbenen mot horisontalplanet skall vara 30-35 grader. BRÖSTKORG Bröstkorgen skall vara bred, djup och väl rundad mitt på där omkretsen är som störst. Den skall sedan märkbart avta ner mot bröstbenet men inte så mycket att bröstkorgen blir kölformad. Bröstkorgen skall minst nå ner till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda, snedställda och med brett avstånd emellan. De bakre, ”falska”, revbenen skall vara långa, snedställda och väl öppna. UNDERLINJE Underlinjen skall vara horisontell och endast svagt uppdragen i bukdelen. SVANS Svansen skall vara tjock, speciellt vid roten. Den skall bäras horisontellt eller nedhängande och inte ha behäng. I hemlandet kuperas svansen till mellan 15 och 25 cm längd. FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989 ÄR SVANSKUPERING FÖRBJUDEN I SVERIGE. EXTREMITETER FRAMSTÄLL Framifrån sett skall benen vara fullständigt parallella och vertikalt ställda mot marken. Sedda i profil skall frambenen vara vertikala och mellanhänderna svagt sluttande. SKULDERBLAD Skuldrorna skall vara kraftfulla och långa. Längden skall vara som ¼ av mankhöjden. De skall vara vinklade 50 grader mot horisontal-planet. De skall vara fullständigt fria under rörelse och ha välutvecklad muskulatur. Vinkeln mellan skuldra och överarm skall vara 105 grader. ÖVERARM Överarmarna skall vara mycket muskulösa och slutta med en vinkel om ca 60 grader mot horisontalplanet. De skall varken vara inåt- eller utåtvridna. ARMBÅGE Armbågarna skall varken vara inåt- eller utåtvridna. Armbågsknölarna skall ligga något framför en lodrät linje dragen från skulderbladens bakre del. Avståndet från armbågarna till marken skall vara detsamma som från armbågarna till manken. UNDERARM Underarmarna skall i längd något överstiga 1/3 av mankhöjden. De skall vara raka, sedda både framifrån och från sidan. Benstommen skall vara kraftig. Underarmarnas bakre senor skall vara kraftiga och tydligt avteckna sig så att fåran mellan sena och benstomme klart framträder. HANDLOV Handlovarna skall jämnt följa i underbenets vertikallinje. MELLANHAND Mellanhänderna skall vara flata och sedda framifrån skall de jämnt följa underbenets vertikallinje. Från sidan sett skall de slutta något. Längden skall ungefär motsvara 1/6 av frambenets hela längd upp till armbågen. FRAMTASSAR Framtassarna skall vara kompakta och runda med välvda och väl slutna tår. Tassarna skall vara täckta av kort, tjock päls. Även huden mellan tårna skall vara hårbeklädd. Trampdynorna skall vara smidiga och hårda samt mer eller mindre pigmenterade beroende på pälsfärg. Klorna skall vara starka och böjda mot marken. (De skall vara välpigmenterade men aldrig svarta.) BAKSTÄLL: Bakstället sett från sidan: sittbensknölarna skall vara lätt framträdande; alla leder skall vara välvinklade mot varandra; hasorna skall vara lodrätt ställda mot marken. Bakstället sett bakifrån: benen skall vara parallella och lodrätt ställda mot marken. LÅR Låren får inte vara kortare än 1/3 av mankhöjden. Lårens bredd skall vara som 3/ 4 av längden. De skall ha kraftig muskulatur. Låren skall ha en svag lutning, uppifrån och ner liksom bakifrån och framåt. Baksidan skall vara något konvex. UNDERBEN Underbenen skall vara aningen längre än lårbenen. Vinkeln skall vara 55-60 grader under horisontallinjen. Musklerna i den övre delen skall vara smidiga, fåran mellan Achilles-senan och benet skall vara tydligt markerad. HAS Haslederna skall vara mycket breda. Avståndet mellan hasleden och marken skall vara ca 1/3 av mankhöjden. Vinkeln mellan underben och mellanfot skall vara ca 150 grader. MELLANFOT Mellanfötterna skall vara starka och smidiga. Deras längd skall vara som 1/3 av mankhöjden. De skall vara lodrätt ställda mot marken, sedda från alla håll. Enkla baksporrar är accepterade. BAKTASSAR Baktassar som framtassar men formen skall vara något mer oval än rund. RÖRELSER Rörelserna skall vara lediga med ett avspänt, rörligt steg. Under jakt är travet vägvinnande och snabbt med inslag av galopp. HUD Huden ska ligga stramt an mot kroppen och den måste vara tjock och smidig. Den skall vara tunnare på huvudet, strupen, i ljumskarna och armhålorna samt på kroppens bakdel; den skall vara mjuk på armbågarna. Under käken formar huden två veck, s. k. hakpåsar, vilka sedan avtar mitt på halsen. När huvudet bärs lågt kan man se de hudveck som går från yttre ögonvrån ner över kinderna. Bakre delen av vecket döljs i päls. Pigmenteringen av huden varierar beroende på pälsfärg och teckning. De synliga slemhinnornas färg skall överensstämma med pälsfärgen. PÄLS Pälsen skall vara 4-6 cm lång på kroppen, kortare på nos- och skallpartiet, öronen, på framsidan av benen och tassarna. På baksidan av benen skall pälsen vara grov och buskig men aldrig bilda behäng. Långt och styvt hår pryder ögonbrynsbågar och läppar och bildar tjocka ögonbryn, mustascher och skägg. PÄLSSTRUKTUR Pälsstrukturen skall vara styv, hård, tjock och tämligen platt. Det skall inte finnas underull. FÄRG Färgen skall vara rent vit; vit med orange fläckar, vit och orangeprickig (melerad), vit med bruna (kastanjebruna) fläckar samt eller orange eller kastanjebrun skimmel-teckning (roan). Den önskade nyansen av brunt skall vara som hos kapucinmunkarnas kåpor. Icke tillåtna färger är: trefärgat, tan-teckningar och svart i någon form eller kombination. STORLEK/VIKT Mankhöjden för hanhund skall vara 60 – 70 cm Mankhöjden för tik skall vara 58 – 65 cm VIKT Vikten för hanhund skall vara 32 – 37 kg Vikten för tik skall vara 28 – 30 kg VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDE Spinonens kropp skall vara nästan kvadratisk. Kroppslängden skall vara densamma som mankhöjden. Kropp som är 1 – 2 cm längre tolereras. Huvudets längd skall vara densamma som 4/10 av mankhöjden. Huvudets bredd, mätt vid okbågarna, skall vara mindre än halva huvudets längd. FEL Varje avvikelse från standarden ät fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. DISKVALIFICERANDE FEL * Konvergerande plan mellan skalle och nosrygg * Fullständigt avpigmenterad nostryffel * Konkav nosrygg * Överbett eller uttalat underbett * Blå ögon * Svart pigmentering på hud eller slemhinnor * Pälsfärg som är trefärgad, tan-tecknad eller svart i någon form NOTA BENE Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. TESTIKLAR Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.